FSU OCH

I dagens mediesamhälle råder det knappast något underskott på sexexperimentverkstäder. Skolans ansvar är inte att vara ännu en i raden, utan att hjälpa eleverna att få perspektiv och värdera olika etiska aspekter av vuxenskap, kärlek och samliv. Det skriver en rad debattörer.

Tidigare i år motiverade skattefinansierade Utbildningsradion, UR, sitt storslagna samarbete RFSU, med knappt 2 700 medlemmar, med att denna organisation har stor erfarenhet av att vara ute och informera bland unga på skolor.

Man kan fråga sig om UR utifrån samma argument skulle kunna tänka sig att producera informationsfilmer om politik med MUF (12 000 medlemmar) eller om relationsbygge med Levande Familjer (25 000 medlemmar).

Bland allmänheten betraktas RFSU som en myndighet och har bland många skolor mer eller mindre fått en sådan status. Men låt oss ta bladet från munnen: Det är en lobbyorganisation. Och en mycket liten sådan. Med en egen agenda. Sett till sin storlek och på många sätt ganska extrema ideologi har den ett oproportionerligt inflytande.

Det har gått ett par månader sedan UR lanserade sin satsning på sexualupplysning i skolan i samarbete med RFSU. Bland annat har en uppmärksammad animerad film, Sex på kartan, producerats tillsammans med ett omfattande lektionsmaterial som ger detaljerade tekniska instruktioner om allt. Inget lämnas åt fantasin. Människan framställs som en sexmaskin och tv-licensbetalarna och Allmänna arvsfonden står för notan. Målgruppen utgörs av barn i högstadieåldern. Materialet på UR:s sajt är dock inte begränsat av någon åldersrekommendation utan är tillgängligt för alla.

Filmen och materialet är heller inte i samklang med läroplanen för grundskolan. Lgr 11  säger att: "Skolan ska vara öppen för skilda uppfattningar och uppmuntra att de förs fram. [...] Undervisningen ska vara saklig och allsidig. Alla föräldrar ska med samma förtroende kunna skicka sina barn till skolan, förvissade om att barnen inte blir ensi­digt påverkade till förmån för den ena eller andra åskådningen." Och vidare: "Skolan ska vara ett stöd för familjerna i deras ansvar för barnens fostran och ut­veckling. Arbetet måste därför ske i samarbete med hemmen."

I samband med ett frukostseminarium i mitten av april, som arrangerades av Svenska Evangeliska Alliansen (SEA), framgick det att UR i sitt arbete med lektionsmaterialet enbart har utgått från en referensgrupp bestående av elever och lärare. Föräldrarna tillfrågades inte. Vad hände med att undervisningsarbetet ska ske i samarbete med hemmen?

UR:s finansiering via tv-licensen ska dessutom bidra till företagets oberoende av kommersiella intressen och statlig inblandning. Hur UR därför har kunnat producera ett material om sex och samlevnad under påverkan av en organisation som kontrollerar 90 procent av den svenska kondommarknaden, är för oss en gåta. Vad hände med det kommersiella oberoendet?

Vi förnekar inte RFSU:s mångåriga erfarenhet av sexualundervisning. Vi ifrågasätter däremot tron på deras arbetssätt som det mest framgångsrika. Trots RFSU:s mer än 75-åriga arbete på skolor uppvisar unga i åldrarna 15-29 en oroväckande tendens till sexuellt risktagande, enligt en färsk undersökning från Göteborgs universitet. Jämför detta med WHO:s statistik över sexuell hälsa bland unga i Europa. I vad som vanligtvis i RFSU:s värld beskrivs som "strängt moralistiska/religiösa" länder som Portugal och Spanien är kondomanvändningen högre än i Sverige. Det finns alltså inget nödvändigt orsakssamband mellan budskapet att "allt alltid är okej så länge man bara använder kondom" och ett officiellt eftersträvat ökat kondomanvändande. Tvärtom. Budskapet att allt är rätt bara för att det är möjligt missar det väsentliga: Värderingarna och respekten för både det egna livet och andras.

I dagens mediesamhälle råder det knappast något underskott på sexexperimentverkstäder. Skolans ansvar är inte att vara ännu en i raden, utan att hjälpa eleverna att få perspektiv och värdera olika etiska aspekter av vuxenskap, kärlek och samliv. Där kan sexualiteten ges sin plats i en helhet. RFSU:s mycket speciella etik kan förstås vara ett av de perspektiv som presenteras, analyseras och diskuteras, men att som idag ge den monopolställning är helt orimligt, i synnerhet då det bekostas av våra gemensamma skattemedel.

BITTE ASSARMO, fri skribent

GUNILLA GOMÉR, leg. sjuksköterska och ordförande i Ja till Livet

THOMAS IDERGARD, samhällsdebattör och fellow vid Timbro

LASSE NYLÉN, medgrundare av Levande Familjer

MARIE NYLÉN, medgrundare av Levande Familjer

JACOB RUDOLFSSON, samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen

Anmäl