Politikers och mediers självpåtagna tystnad i abortfrågan är väl känd; i fråga om de svåra frågeställningarna runt abortens etiska problematik, tillämpar man vanligtvis hållningen ”see no evil, hear no evil, say no evil”. Allt för att inte väcka den björn som sover.

Just ambitionen ”say no evil” frångår dock landstingsrådet Anna Starbrink i sitt infama påhopp på mig och Ja till Livet i sitt inlägg den 13 juni. Här är det ingen hejd på tillmälena och de medvetna feltolkningarna. Att folkvalda Anna Starbrink dessutom trampar in i den dunkla sfär där yttrande- och åsiktsfriheten inte längre är självklar, gör inte saken bättre.

Anna Starbrink påstår att jag  jämför dagens abortpraxis med nazisternas judeutrotning. Läser man bloggen innantill står det dock klart att vad jag jämför är den utsortering av ”ovärdiga” individer som skedde i Oscar Schindlers Tyskland, med det ovedersägliga faktum att utsortering av flickfoster och barn med Down’s syndrom sker i både Sverige och många andra länder. Varje läsare med normala läs- och fattningsgåvor torde uppfatta detta, men Anna Starbrink väljer att feltolka för att svartmåla och misskreditera en meningsmotståndare.

Låt oss vända på frågan: måste vi fatta saken så att Anna Starbrink som landstingsråd och folkvald Fp-politiker inte tycker att utsortering av flickor och funktionshindrade individer är ett problem? Att det är viktigare att vara tyst och inte låtsas om att utsortering av ”ovärdiga” faktiskt sker, även inom det landsting som Anna Starbrink själv förestår?

Efter nedsablingen av mig fortsätter Anna Starbrink med Ja till Livet. Här påstår hon att Ja till Livets blogg ”gillande” citerar att aborter är dagens motsvarighet till dåtidens änglamakerskor. Vi läser innantill från bloggen igen: ”Till exempel fanns en yrkesgrupp som hette änglamakerskor och som hade till uppgift att göra sig av med oönskade barn. Nils Poppe var ett sådant barn, men han lyckades överleva. Lena Johansson på Ljungby museum ger en ovanligt rak kommentar: ’Men egentligen har vi ju änglamakerskor idag också i form av abort, där dessutom högkostnadsskyddet gäller’.”

Det är alltså en museiansvarig i Ljungby som gör jämförelsen, inte Ja till Livet.

Vad som uppenbarligen upprör Anna Starbrink är att Ja till Livet kommenterar saken över huvud taget. Obehagliga sanningar ska tystas ner.

Låt oss vända frågan tillbaka till Anna Starbrink igen. Tycker du som folkvald politiker att det är bättre att lägga locket på, att inte citera, att inte referera, av rädsla för att bli svartmålad, misskrediterad och feltolkad i Aftonbladet?

Se inget, hör inget, säg inget. Om politiker och makthavare som Anna Starbrink fick bestämma, skulle endast tystnaden råda i abortfrågan. Är det denna tystnadens diktatur du vill ha, Anna Starbrink?

http://www.aftonbladet.se/debatt/article13180887.ab