Schindler’s List lär oss kämpa
Schindler’s List lär oss kämpa
onsdag, 2011 maj 25
För ett tag sedan såg jag en film, ”Schindler’s List”. Jag grät och snyftade så det hördes, jag kunde knappt se slutet genom mina tårar. Andra gånger kan man trösta sig själv genom att intala sig att det bara är på film, men det gick inte den här gången.
NÄR MAN SER en film som denna kan man tro att det var monster som utförde en massa hemska ingrepp på judar, åldringar och handikappade. Men det var helt vanliga medborgare som jobbade och som ansåg sig göra sin plikt, till en början var det med ”goda” motiv. Som att mentalt sjuka frigjordes från sin plåga genom att man hjälpte dem att få möta döden i förtid i gaskamrar. Åldringar ”hjälptes” också på detta sätt. Med tiden försvann allt fler människor till dessa dödskliniker. Anhöriga kunde stå och se på men inget göra, först för att de trodde de medverkade till något gott, senare av rädsla för att själva bli bortrövade.
Hierarkin inom vården ledde till att underställd vårdpersonal hade sådan respekt för psykiatriska professorer, att de inte vågade ifrågasätta sina handlingar. Det var oftast de underställda som utförde ingreppen på vad de trodde var en order. När Hitler kom till makten kom han till ett redan dukat bord. Gaskamrar fanns och var redan i gång och det var för honom att utöka omsättningen på den bestialiska hanteringen av människor. När kriget var slut och Hitlers hantlangare skulle stå till svars, skyllde de inte sällan på att de bara lydde order och ingen ansågs ansvarig.
Hitlers rashygieniska åsikter och program kunde genomförasi ett väl förberett klimat och nazismens människosyn inspirerade snarare en redan etablerad och utbredd rasistisk människosyn. Rasbiologi med begrepp som ”ovärdigt liv” och omfattade eutanasiprogram är således inte ett nazistiskt påfund, utan kan härledas från vetenskap och samhälle under decennier före nazismen. Den viktigaste lärdomen av 1900-talets fasanfulla historia är att ett rättsamhälle måste stå för och upprättat de värden som utgör själva grunden för det.
LÅT OSS SE på dagens genetiska utmaning. Finns det idag någon praxis eller tendens i vårt samhälle som liknar gårdagens rashygien? Aborter av flickfoster och fosterdiagnostik för att hitta Downs syndrom är kanske början till att skapa ett rashygieniskt elitsamhälle?
En människa har ett okränkbart, unikt värde just i att det är en människa, från dess början i mammas mage till dess naturliga död. I ett starkt statligt styrt samhälle kan den kollektiva nyttoeffekten och kostnaden vara en farlig kombination inför framtiden.
I EFTERKRIGSTIDER HAR Sverige krafitgt fördömt det som skedde i det ”fördolda”. Med mänskliga rättigheter som signum har Sverige varit ett föregångsland när det gäller att proklamera mänskliga rättigheter. Inte undra på att det reageras internationellt, nu när Sveriges riksdag förkastade Europarådets resolution om samvetsfrihet. Det förtroende Sverige byggt upp som bärare av mänskliga rättigheter kan ta decennier att bygga upp igen. Samvetsfriheten är lika självklar som yttrandefriheten och religionsfriheten. Det borde den också vara för svensk vårdpersonal.
Jag kan också stolt konstatera att Ja till Livet fått spela en viktig roll i den stora abortdebatt som under våren pågått i Sverige. Vi sprider fakta, möter beslutsfattare och debattörer – och tänker fortsätta med det så länge det behövs.
Gunilla Gomér
Sjuksköterska och ordförande för Ja till Livet
Läs ledaren i tidningen enim
http://www.enim.se/2011/05/24/schindler%E2%80%99s-list-lar-oss-kampa/